Möbeltillverkningen i Lindome var ledande i vårt land under 1800-talet Möbelsnickeriet i Lindome har anor långt tillbaka i tiden, i källor tyder det på att sådan verksamhet fanns i Lindome redan på den Danska tiden eller på 1570- talet. Ett annat bevis är den högt uppdrivna yrkesskiglighet som fanns i snickeriets slutfas. År 1910 kan man läsa i järnvägsstationsprotokoll att det utgick 2 st järnvägsvagnar i veckan från Lindome med möbler, och det tyder på att det måste ha varit en betydande verksamhet. Näringar inom Lindome de senaste 300 åren så kommer möbelsnickeri klart på första plats Sedan kommer Liesmidet och först på tredje plats kommer jordbruket. Det var i synnerhet i de östra delarna av Lindome som möbler allmänt tillverkades och detta i så gott som på varje ställe vare sig det var en bondgård, torpställe eller backstuga. Under hela 1700-talet och början av 1800-talet var det nog till det mesta lite finare möbler, till slott och herrgårdar och liknande. Dessa möbler är som regel signerade. Signering användes för att kunna hålla reda vem som skulle ha pengarna för dom olika möblerna. Det vill säga att om en herrgård hade beställt 12 st likadana stolar så kanske bara 3 st av dom var signerade. Signaturen baserades på namnet, IAS betyder som exempel Johannes Anders-Son. PÅ den tiden skrev man Son namn med stor bokstav ex: Eriks Son eller Anders Son. Sedan kan det vara ett tillägg med ex: K eller H m.m. Då menas det första bokstaven i by namnet, detta är vanligt när det finns flera med samma namn. Under 1830 talet och framåt övergår det till lite mer vanligt folks möbler, vanligt folk börjar att möblera med lösa möbler på ett helt annat sätt. Det är under denna period som mängden möbler tillverkas i Lindome. Men det är fortfarande kvallitetsmöbler. Avsättningsmöjligheterna för Lindomesnickarnas möbler var under 1700-talet och början av 1800-talet ej problemfria. I Göteborg fick ej Lindomesnickarna saluföra möbler på allmänt torg under denna tid, det var däremot ej hinder för personer boende i Göteborg att köpa möbler från Lindome. Det var med början av 1840-talet som avsättningsmöjligheterna förbättrades avsevärt. Riksdagsmannen Olof Lindbäck från Lindome utverkade nämligen vid riksdagen 1840 att Lindomeborna skulle få försälja möbler av både inhemska som utlänska träslag i Göteborg. Göteborgs stad upplät då lilla torget sydväst om stora hamnkanalen för möbelhandel. Lindomesnickarna började då att köra till Göteborg varje lördag och en del även onsdagar med möbellass. Köpare infann sig på Lilla Torget eller trätorget som Lindomeborna sade, från när och fjärran. Många kom kanalvägen ända från Stockholm och från städerna utefter Göta kanal, även fiskebåtar från Bohuslän och Norska västkusten, affärerna gick förhållandevis rätt raskt undan. Det var om våren och i synnerhet om hösten till flyttningen den 1 okt som möblerna hade bäst åtgång, en stadsbrand någonstans i landet kunde också sätta fart på affärerna. En stor kundkrets var ibland redarna i Göteborg som tog möbler på export, för att sedan nere i europa byta till sig andra varor. På lilla torget fortgick möbelaffärerna tills i slutet av 1850-talet. Då hade verksamheten blivit för stor, torget räckte inte till. Därefter uppläts Järntorget till torgplats för möbler, även här var det varje lördag framåt i tiden ungefär 40 år. År 1902 förlades försäljningen av möbler till Skanstorget. Detta försäljningställe kom ej att besökas av någon Lindomesnickare för avsättningsförhållandet hade med tiden ändrat sig på så vis att alla möbelhandlare i hela landet kunde beställa alla möbler som tillverkades i Lindome via en katalog, sedan skickades möblerna med järnväg från Lindome. 2 st järnvägsvagnar fulla med möbler varje vecka utgick det år 1910 kan man läsa i SJ:s årsrapport.

Den första September År 1888 invigdes Lindome Järnvägsstation. Samma dag öppnades järnvägen för trafik. Till att börja med sträckan Varberg - Göteborg med fyra tåg i vardera riktningen, dock ej något nattåg. Även postgången började denna dag att gå med järnväg. Möbler från Lindome började att transporteras med järnväg, inom ett par år gick alla möbler med järnväg direkt ut till möbelhandlare ute i landet. För denna hantering bildade Handlare i Lindome ett snickeribolag, " Lindome Snickeriaktiebolag", man tillverkade även möbelkataloger så att möbellandare i hela Sverige kunde beställa möbler direkt ifrån Lindome.

Några exempel från katalogen även i vänstra kanten

Katalogmöblerna var i stora drag dom samma som hade tillverkats tidigare, det följde modet. Snickeribolag innebar lite förändringar, det blev dels lite större verkstäder, man gick ihop flera stycken snickare, det kunde också vara en handlare som snickaren lämnade möbler till. Sedan fanns det även mindre verkstäder som inte var med i denna verksamhet, utan man tog emot privatbeställningar, det var dom levde kvar längst i Lindome. En bit in på 1900-talet blev det konkurens med industrimöbler, Lindome snickarna kunde inte hålla jämna steg med priserna. 1931 blev det fast busslinje till Göteborg, nästan alla dom yngre Lindomesnickarna kunde söka sig mer betalda sysselsättningar i Göteborg. Katalogtiden upphör, dom enskilda verkstäderna som tog emot privatbeställningar lever kvar men minskar i antal efter hand som snickarna blir äldre, ett fåtal snickerier levar kvar ända fram på 1980-talet. Numera finns det inget möbelsnickeri kvar i Lindome så som näringsgren. Tillbaka upp     Webbmaster Sven-Åke Svensson svsv.46@gmail.com